31 juli 2009

Sir Bobby Robson

Jag träffade Bobby Robsom några gånger 1989 i samband med en aktivitet (Fotboll 89) som jag höll i tack vare mitt jobb på Skånes Fotbollförbund.

I samband med hans bortgång vill jag stämma in i de hyllningar som många andra ger uttryck för i media.

Bobby Robson var trots sin berömmelse någon som man lätt kunde umgås med. I sitt sätt var han, till skillnad från en del av hans ländsmän, mycket ödmjuk. Både som fotbollsledare och som människa.

Jag vill med dessa ord hedra hans minne.

30 juli 2009

Fotbollens skönhet

Kan fotbollsspel skönhetsbedömas? Efter att ha sett Malmö FF ett antal gånger live i år så såg jag matchen mot AIK på TV. Matchbilden såg ut som de flesta Malmömatcher jag sett i år - stort spelövertag men ack så svårt att göra mål. Synpunkterna på vad som saknas i Malmös spel är det många som har sin personliga uppfattning om, så ock jag. Mina får dock ligga och vänta ett tag innan jag publicerar dom här.

Men när det gäller AIK-matchen (och även tidigare matcher) så var det många som tyckte Malmö spelade en bra fotboll. Roland Nilsson tyckte till och med att det var bländande fotboll! Sett till underhållningsvärdet menade AIK-tränaren i samma tidning att hans lag inte spelade sambafotboll. Är det en bra fotbollsmatch om det ena laget spelar bländande och det andra inte?

Spelar man bra om man inte gör mål och vinner matcher? Om man spelar bländande fotboll blir man då frustrerad?

Självklart kan man ha synpunkter om den påstådda straffsituationen. På TV ser man att Malmöspelarens fot har kontakt med AIK-försvararen. Enligt regelboken handlar det om sambandet mellan avsikten och händelsen. Jonas Eriksson valde att fria. Några minuter tidigare hade MFF fått en frispark emot sig för en liknande förseelse. Där valde Eriksson att fälla. Man kan bara konstatera att det inte är lätt att döma. Jag är helt övertygad om att Malmö hade blivit (minst sagt!) förbannade om man fått en straff emot sig om en AIK-spelare råkat ut för motsvarande händelse i Malmös straffområde. Jag hade inte blivit förvånad om domare blåst straff.

Fotbollsteknisk tycker jag Malmö spelar en bra fotboll med hög kvalitet i det flesta lägen – utom när det gäller ……. – just det – spelet i motståndarnas straffområde. Men det visste Ni ju redan!

29 juli 2009

Intern kommunikation

Igår kommenterade jag Mikkel Jensens övergång från Hammarby till BP.

Idag fortsätter "”affären” i media. Tränaren Tony Gustavsson kritiserar övergången medan VD:n Mikael Andersson försvarar den. Förutsättningarna för att Hammarby reder ut den prekära tabellsituationen minskar för varje dag. Bottenkonkurrenterna myser. Det interna läget i föreningen verkar inte vara det bästa.

Att pengarna är ett problem för Hammarby har vi kunnat läsa om tidigare. Balansen mellan pengar och sportsliga resultat är viktig att upprätthålla. Det svåra är att inte bita sig i svansen för att upprätthålla den. En viktig förutsättning är att man är överens internt. Det är man tydligen inte i Hammarby!

Skambud?

Vad är ett skambud? Alltså inte definitionen utan hur mycket pengar.

HIF:s målvakt Daniel Andersson tycker han fått ett skambud från HIF för att fortsätta ytterligare ett år. 30 000;-/månad för att vara andre målvakt. Anderssons reaktion är kanske grundat i hans besvikelse över att inte längre vara förstavalet som målvakt i klubben, men kan också ge en mycket klar bild över löneläget i de allsvenska klubbarna.

För Andersson hade det naturligtvis varit mer luckurativt att spela 6 månader i AIK med hög lön. Men samtidigt tycker jag han måste acceptera de spelregler som gäller. Finns det ett kontrakt som stipulerar längd och lön måste han acceptera det både när det är till hans för- och nackdel. Tyvärr har många utövare svårt för det. åtminstone när det är till deras nackdel. För HIF:s del är det bara att hoppas att Daniel är tillräckligt professionell och gör sitt bästa så länge han är HIF:s spelare.

Surt sa räven

Det är inte lätt att förlora. OS-kungen Michael Phelps tycker inte det är sport längre. Han blev bara tvåa på 200 m fritt i sim-VM. Phelps är ledsen eftersom alla nu bara talar om dräkterna och inte om simmarna.

Tränaren Bob Bowman hotar med bojkott. Skälet är att Phelps sponsor inte hängt med i produktutvecklingen! Ifjor, under OS, hördes inga sådana hot från Bowman. Då hade Phelps den då senaste modellen av simdräkten.

Nä, i sak tycker väl jag också att det är för mycket fokus på simdräkterna. För i varje simdräkt finns det trots allt en simmare. I det aktuella loppet var segraren Biederman 1,22 sekunder för Phelps i mål. Så mycket skilje förmodligen inte mellan de två dräkterna. Bowmans upprördhet ligger nog mer på att Phelps inte syns tillräckligt i medierna, vilket gör att sposorerna exponeras mindre. Det är pengkuvertets innehåll som avgör igen!

28 juli 2009

En ut, någon annan in

Jag var på Gamla Ullevi igår och såg Örgryte – Hammarby. Idag förstår jag varför Mikkel Jensen inte var lika dominerande som tidigare jag sett honom. Som skåning utan band (och djupare kunskap om) till Hammarby verkar det lite märkligt att lagkaptenen får lämna på detta sätt. Och då till en allsvensk konkurrent.

Men idag stod Mikael Andersson utanför Råsunda kl. 16.30 tillsammans med en ny spelare, en spelare som skrev på pappren utanför Svenska FF:s kansli. En ersättare för Mikkel? En spelare som likt Zlatan kysser sin nya klubbs klubbmärke? Han lär i varje fall behövas!

Surt sa ……..

Det är tydligen inte kul att vara Samuel Eto’o. Att bli ivägkörd från Barcelona trots ett fantastiskt målsnitt svider. Även om en välfylld plånbok naturligtvis lindrar smärtan. Hur ska man annars tolka Eto’s:s (enligt media) kommentarer om Zlatans kyssande av Barcelonas klubbmärke?

Även om Zlatans uttaladen om hans kärlek till Barcelona är äkta så sa han samma saker när han kom till Inter. Att ställa in sig hos sina kommande fans är väl en naturlig del av fotbollsvärlden idag. Sen reglar avsändern av lönekuvertet föremålet och hur stor kärleken är.

21 juli 2009

Livslångt lärande

“Man blir aldrig för gammal att lära sig.”

“Man måste lära av sina misstag.”

Det är några av de klyschor som ofta används både i livet och inom idrotten. Media gottar sig alltid i elände och misslyckade idrottsutövare. Rubrikerna blir stora, löpsedeltexten får knappt plats på pappret och klicken på hemsideartiklarna många. Samtidigt som “vanligt” folk kräker ur sig kommentarer å det grövsta.

Så var det för ett år sedan när 3 handbollsspelare bar sig illa åt i samband med en landslagsturnering. En fader till en av spelarna försökte i media bagatellisera det inträffade, men till sist blev de avstängda från landslagssspel året ut.
Handbollsförbundet bad om ursäkt för det inträffade, men inte för att man själv gjort några fel.

Så småningom ebbade det hela ut och livet återgick till det normala. Det vill säga - någon annan skandal fyllde tidningssidorna.

Vad det sällan skrivs om är vad som hände sen? Hur gick det för spelarna som bar sig illa åt? Bättrade dom sig eller är de kvar på samma nivå som tidigare? Tror de fortfarande att de är kungar på stans discotek?

Varför är detta intressant att få reda på? Varför skapar det inga rubriker?

Det är därför kul att Jan Olsson i Ystads Allehanda på ettårsdagen skriver en artikel i ämnet. Förvisso framgår det inte helt och fullt huruvida de aktuella spelarna lärt sin läxa och sköter sig bättre (åtminstone offentligt), men mellan raderna kan man ana att de nu mera koncentrerar sig på det sportsliga. Här har det gått bra under det senaste året.

Idrotten, dess utövare och fans, behöver positiva bilder också. Unga utövare behöver se att idrottslivet inte behöver ta slut bara för att man uppför sig illa vid något tillfälle. Tar man bara lärdom av det som inträffar ska man alltid vara välkommen tillbaka.

Att Olssons artikel uppfattas olika av YA:s läsare kan man se, men jag tycker fler borde se till helheten och inte sticka huvudet i sanden. Enögda supportrar och läsare får inte ta död på tidningarnas rätt (och skyldighet) att kommentera och fördjupa. Det finns alldeles för många rubrikskapare inom media ändå.

16 juli 2009

Sommarblogg

Rydström tycker till som vanligt

Kalmar FF förlorade första matchen borta mot ungerska Drebrecen med 2 – 0. Efter vad jag såg på TV var det inte helt rättvist. Ungrarna var mer kliniska i sina avslut och därför vann man. Kalmar saknade inte chanser men däremot skärpan i avslutningarna. Tyvärr syns den internationella rutinen i just sådana detaljer. Man har inte råd att missa de möjligheter man får i sådana här mantcher.

Nu tror jag dock att möjligheten till en vändning finns i returen. Då måste man emellertid vara betydlifgt mer distinkta i sitt försvarsspel och sätta chanserna. Rasmus Elm kan inte gör allt, övriga måste också leverera när det gäller målskyttet.

“Proffstyckaren” Henrik Rydström citeras bland annat i Aftonbladet - “Det var offside!”. Han syftar på första målet. Det lustiga är att Aftonbladet publicerar en bild där nr 8 i Kalmar (=Henrik Rydström) har kropp och ansikte mot passningsläggaren och ser inte ett dugg vad som händer bakom hans rygg. Rydström åberopar också att Lantz säger att det var offside. Samma bild visar också att Lantz inte ser vad högerback Nouri befinner sig.

Tänk om Rydström hade varit lika duktig på att spela fotboll som han är att snacka på plan. I dag var det kanske inte så farligt (vad jag såg) men i Allsvenskan slipper han oftast undan för lätt hos domarkåren för sitt snack.

Mer om Rydström och Kalmarmatchen läser Du i AB och Sydsvenskan

13 juli 2009

Sommarblogg

Hur kan det komma sig att vårt minne är gott nog att in i minsta detalj bevara vad som hänt oss, men inte gott nog att komma ihåg hur ofta vi berättar det för en och samma person?

Francois de la Rochefoucauld (1613-1680)

12 juli 2009

Idrottslyftet - ett missat lyft?

Så har 3:e årets Idrottslyftspengar för skolsamverkan fördelats. Eller åtminstone har sökande föreningar fått ett besked om hur mycket de fått av sökta medel. Ansökningar för nästan 23 miljoner kronor kom in till Skåneidrotten. Cirka 10 miljoner fanns att fördela.

Vad som kommer att bli intressant är hur mycket av det planerade/sökta som kommer att bli av. Det naturligtvis omöjligt för de ansvariga att göra en rättvis och korrekt bedömning av de olika ansökningarna.

Skåneidrottens personal har lagt ner mycket tid på att informera om projektmöjligheter och hjälpa föreningar att färdigställa projektansökningar. Jag är ganska övertygad om att gensvaret blev större än förväntat.

Svårigheten måste ha varit att värdera idéerna och uppläggen! Så här långt har jag hört från 2 "ansökningar". Den ena föreningen hade sökt 270 000;- och fått 78 000;-. Den andra var 5 föreningar som ansökt om maxbeloppet 750 000;- (5 x 150 000;-), man fick 45 000;-!

Jag har inga synpunkter på hur realistiska respektive ansökningar var, men om man prioriterat att "många får något" före att se till möjligheterna att genomföra bra projekt har man nog bitit sig i svansen. Dels kan det resultera i "ofullbordade projekt", dels i många besvikna föreningar - båda lika illa. Det blir nu viktigt att följa upp alla avslagna och beviljade projekt så att inget bra går förlorat.

Man får också hoppas att man tagit hänsyn till att det är projekt som ska stimuleras och inte finansiering av löpande verksamhet. Tidigare, när antalet ansökningar inte var av årets dimensioner, kunde man lätt få intrycket att vissa föreningar budgeterade med "givna" projektbidrag.

7 juli 2009

Vilken tur ….

Vilken tur att det inte är någon handbollsturnering denna sommar ….!

sonder_mobler

Malmö Youth Games och Malmö kommun

I förspelet till Malmö Youth Games’ konkurs har representanter för Malmö Kommun i media uttalat sig om  hur mycket pengar man förlorat på projektet. Ingenstans, som jag har sett, har man värderat den information som spritts runt om i Sverige, och andra länder, med information om Malmös goda förutsättningar att arrangera Malmö Youth Games.

Det tycker inte jag är att betrakta som bortkastade pengar. Att mäta det i pengaras värde är ju alltid svårt när det gäller markandsföringsåtgärder. När det gällde det betydligt större Amerikas Cup-äventyret användes just marknadsförings- och profileringssatsningarna som huvudargument gentemot motståndarna. Även om det inte kom så många turister som förhoppningarna speglade.

Självklart är det tråkigt att Malmö Youth Games inte blir av men allt har inte varit bortkastat. Bejaka det som är gjort, ta tillvara erfarenheterna och kom igen!

Malmö Youth Games

Så har då Malmö Youth Games gått i konkurs. I och för sig inte oväntat efter de senaste informationerna i media och andra källor.

Att en bra idé åter har gått i graven är synd. Tanken att etablera en ungdomstävling av “Gothia Cup-karaktär” i Malmö hur funnits i många år men har aldrig lyckats realiseras.
Jag har långt ifrån all information  bakom denna satsning men åter har man underskattat behovet av långsiktighet. Nu kommer jag inte i håg hur länge Gothia Cup höll på innan man (ett tag) blev världens största fotbollscup. Men det dröjde några år.

Jag tror därför att det bästa hade varit att antingen använda en befintlig turnering som bas och sakta bygga upp den till ett större  event eller börja från början i liten skala för att så småning om bli stor. Det går aldrig att gå från “noll till 100” på ingen tid. Oavsett aktivitet.

Jag lider med de personer som lagt ner sin själ och övertygelse i detta projekt och som nu, med all säkerhet, är grymt besvikna och mår dåligt. Låt oss hoppas att alla de som hejade på projektet från början också står samlade intill slutet. Tyvärr är det inte alltid så!

Hemma igen

Så har jag återkommit efter en utflykt till Slovenien och Italien. Därför kommer det väl att bli lite mer bloggande än under de senaste veckorna.

startblock

Bookmark and Share