Stängt

Ute och söker jobb. Åter våren 2019.

Skånskt kompetenscentrum

Kreativitet kan beskrivas på olika sätt. Wikipedia skriver bland annat:

Syftet med kreativa tekniker är att få idéer och kreativa idéer. När en idé är ny, nyttig och genomförbar kallas den kreativ. När en kreativ idé har förverkligats och nått en omvärld, vanligtvis genom att den kreativa idén blivit en produkt i form av en vara eller tjänst, och kommit ut på marknaden, kallas den innovation.

Skånsk idrott är på väg att skapa förutsättningar för en ökad kreativ miljö. Man följer den allmänna trenden och har inlett ett konkret arbete för att pröva hur skånsk idrott i ännu större utsträckning kan verka för att kompetens och utveckling säkerställs inom de olika arbetsfält som man verkar inom. Detta syn- och förhållningssätt blir viktigt att inta såväl internt inom Skåneidrotten som externt ut till primärmålgrupperna, idrottsföreningar och SDF.
Skåneidrottens stundande Stadionetablering är naturligtvis ett viktigt led kring resonemanget om ett nationellt kompetens- och utvecklingscentrum, men innebörden kring kompetens och utveckling är olika för olika föreningar och förbund och dessutom varierar innebörden och behoven runt om i Skåne. Inom ramen för sitt uppdrag är det viktigt att få hela den skånska idrotten att känna engagemang och tillhörighet till kompetens och utveckling.

I en inledning har jag och Lars Nordmalm fått en roll inom Skåneidrotten för att hitta formerna för att ett kompetens- och utvecklingscentra etableras. Detta kommer att bli ett spännande arbete där kopplingarna till olika intressenter och tänkare kommer att prövas.

Prinsen på ärten

Den 4/8 skrev jag i ett blogginlägg:

Tydligen är friidrotten riktigt illa ute när man tar med Törnblad och Kronberg. Friidrottsförbundet jagar tydligen tidningsrubriker och exponering till varje pris. Kronberg och Törnblad kommer definitivt att leverera detta – dock inte för de goda resultatens skull!

I dagens AB kan man läsa om Kronbergs ilska över uteblivit stöd från Stefan Holm och media.
Man får ju hoppas att Friidrottsförbundets strategi inte var att uppnå just detta - rubriker!Var det detta så måste man gratulera till en perfekt genomför aktion.

Det är klart att det stör Kronberg att man nu ifrågasätter hans kapacitet. Kronberg, som när han var som bäst, inte hade något emot att uttala sig om allt och alla. Nä, jag hoppas att media uppfyller Kronbergs önskan och inte nämner honom eller hans insatser, varken i VM eller efteråt. Man ska inte både äta kakan och ha den kvar!

Eos och Basketligan

Jag inledde min yrkeskarriär inom basketen. Det var i mitten på 70-talet när herrbasketen startade sin import av amerikaner. På den tiden var IFK Helsingborg med på basketkartan och i toppen av svensk basket. Redan då var det mycket cirkus och turbulens runt sporten. Även om min tid i basketen blev kort (fotbollen kom emellan) så följer jag den hyfsat i media.

När nu Eos hoppas på en plats i Damligan är det bara som det brukar vara inom basketen. Att Eskilstuna endast har en spelare kvar till sitt ligalag och måste ställa sin plats till förfogande den 6/8 är det symptomatiskt för en sport som vill mer än den kan. Förvisso har återbud på denna nivå inträffat förr inom fler idrotter men basketen får skylla sig själv.

Alla som jag mött inom basketen brinner verkligen för sporten! Men med sporten har man ofta tagit med sig den amerikaniserade bilden av hur det ser ut “over there”. Många glömmer bort att det är i en svensk värld man lever. Förutsättningarna och samhället är ju lite annorlunda här.

När nu Eos vill överta Eskilstunas plats är jag övertygad om att man är sportsligt väl förberedda, åtminstone när det gäller svenska spelare. Facit på fjorårets seriespel visa på detta. Dock räckte man inte till i kvalet där Eskilstunas hitplockade amerikanska satte 42 poäng mot just Eos i Lund. Behovet av amerikanska importer är förmodligen något Eos inser men svårigheten att träffa rätt är lika svårt här som när Hasse Borg försöker förstärka Malmö FF. Oftast blir det misslyckande! Eos upptäckte detta i våras där deras kvalförstärkning kom hit småskadad och bara kunde delta i en match.

Eos har också tappat några tjejer från fjorårslaget. Här kan kanske de nya tjejer man fått/lyft upp kompensera, men utländsk förstärkning behövs. Låt oss hoppas att kontakter, scouting och pengarna är tillräckliga.

Just ekonomin är ett problem som “drabbar” elitsatsande föreningar. Här har Eos kanske det bättre förspänt än många andra. Tack vare den framgångsrika turneringen Lundaspelen har man byggt upp en ekonomisk plattform som man kan stå på. Men det gäller att ha en sund inställning till användandet. Det är många som låtit det idrottsliga engagemanget flöda och trott att “bara i vinner nästa match så löser det sig”, medan verkligheten ofta slutat med en tom plånbok, spelarflykt och konkurs. Basketen har ju några sådana exempel.

Eos stora utmaning för att lyckas är att skapa en föreningsorganisation runt det sportsliga! En organisation som kan ta tag i det arbete, de krav och möjligheter som följer med en elitsatsning. Här är det inte spelare och tränare jag tänker på, utan styrelse, kansli och övriga som inte figurerar så ofta i media (såvida det inte går åt skogen) .
Det är denna del som oftast ställer till det i föreningarna. Man undervärderar behovet av en väl fungerande helhet. Idrottshjärtat brinner för sporten och inte för organisationen. Att inse sammanhanget – att de är två delar av en helhet – är grundförutsättningen för att lyckas i all verksamhet.

Så när Basketbollförbundets tävlingskommitté den 9/8 fattar sitt beslut om Eos får platsen gäller det att det blir rätt beslut. Vad rätt beslut innebär får framtiden utvisa. För Eos del hoppas jag man kan hantera beslutet på bästa sätt!

Cirkus agenter och dåligt betalt

Rasmus Bengtsson, U21-landslagets och Trelleborgs mittback, ska bli proffs utomlands. Men var?

Italienska Lazio hävdar att de har ett underskrivet kontrakt. Trelleborgs FF säger att de faxat ett av dom underskrivet dokument till tyska Hertha Berlin. Agenten Oliver Cabreras är sur för att han och Bengtsson inte fick något hotellrum i Rom och att de fick vänta i samband med förhandlingarna.

Vad som är sant vet man naturligtvis inte. Men med tanke på en del agenters inställning och handlande i andra affärer kan jag mycket väl tänka mig var problemet ligger. Många agenter ser inte alltid till spelarnas bästa utan i första hand till vilka pengar affären innebär. Spelarens bästa och mer pengar behöver inte hänga samman.

På tal om pengar undrar jag varför Trelleborg ska vara nöjd med den uppskattade övergångssumman på 5 miljoner. Svenska klubbar får (generellt sett) alldeles för dåligt betalt för sina talanger. När Rasmus Bengtsson kommer att lämna Hertha om något år kommer hans nästa klubb att få betala betydligt mycket mer. Hade han varit tysk/holländare/italienare köpts av någon klubb utomlands hade prislappen varit betydligt högre.
På något sätt bör svenska klubbar värdera sina spelare i utifrån mottagarlandets spelarmarknad och inte den svenska. Först då kan vi börja prata om möjligheter att ta upp konkurrensen på lika villkor. Malmö FF har inte lyckats med mycket de senaste 10 åren (utom SM-året förståss) men att krama ut mycket pengar vid spelarförsäljning har man klarat!

Låt inte drömmar dö!

En låt jag gillar, vars symbolik jag gillar.

Kronberg och Törnblad = inte sant

Linus Törnblad känns för mig inte som någon man bör skicka till friidrotts-VM.

“Nu måste jag tillbaka till tron på det jag gör” säger han i dagens AB. Hur kan man ta ut en idrottare som dels inte hoppat och presterat på länge dels inte tror på det han gör?
Nu gör han ett hoppass, det första på över tre veckor, och plötsligt ska han med till VM. Förrvisso kan man väl hoppas att han lyckas men hur stor sannolikhet är det att det sker? Linus har ju inte rosat marknaden på de riktiga mästerskapen genom åren. Kanske har åldern och erfarenheten kommit i fatt honom. Jag tvivlar dock stakt.

En anna som jag definitivt inte fattar vad han har i VM att göra är Robert Kronberg! Han är inte ens bäst i Sverige längre. Före finalloppet i SM uttalade sig förbundskaptenen att fjorårets klarade kvaltider inte skulle räknas och att alla var överens om detta. Efter loppet, där Kronberg fick stryk av Philip Nossmy, gällde detta inte längre. Nossmy få stanna hemma medan föredettingen Kronberg får åka! Jag förstår inte förbundskaptenen.

Tydligen är friidrotten riktigt illa ute när man tar med Törnblad och Kronberg. Friidrottsförbundet jagar tydligen tidningsrubriker och exponering till varje pris. Kronberg och Törnblad kommer definitivt att leverera detta – dock inte för de goda resultatens skull!

Christian – stanna hemma

Christin Olsson är en klok idrottsutövare. Därför hoppas jag att han inte åker till VM i Berlin som aktiv om några veckor.

Vad har Christin att vinna på att åka? I bästa fall någon hyfsad placering. Medalj behöver inte Christian – som vi vet har han ju en del i prisskåpet redan.

Däremot har han väldigt mycket att förlora. Även om han skulle göra ett kanonresultat på SM så skulle ett tävlande i VM kunna innebära att hela den rehabilitering som fram tills nu gått bra kan spolieras. Och därmed skulle förmodligen Olssons fortsatta friidrottande äventyras.

Även om Friidrottsförbundet desperat behöver Christian Olsson måste dom ställa sig frågan vilket som är viktigast – en kortsiktig (eventuell) framgång eller en frisk Olsson som kan hjälpa till ett antal år framåt.

Och det är här jag tror att både Christian Olsson och Yannick Tregaro är tillräckligt kloka så att de avstår VM.

Pengar att söka

Sökte Ni/Du pengar ur Idrottslyftet och fick (för) lite eller inget? Eller har Ni en projektidé som inte ryms inom Idrottslyftet.
Då kan Ni söka projektpengar från Allmänna Arvsfondens satsning Vi deltar!

Satsningen Vi deltar! pågår under 2009–2012. Arvsfonden fördelar minst 60 miljoner kronor i form av projekt- och lokalstöd till projekt som skapar bättre möjligheter för unga mellan 12 och 25 år att påverka samhället och sina livssituationer. 

Mötesplatser och delaktighet

Projekten ska utveckla nya metoder, modeller och mötesplatser för samtal och dialog kring demokrati, delaktighet och mänskliga rättigheter. Särskilt prioriterade är projekt av och med unga i utanförskapsområden eller i utsatta situationer. Projekt- eller lokalstöd kan gå till projekt som lever upp till målsättningarna för satsningen Vi deltar!

Målsättningar

Unga som deltar i projekt som beviljas stöd ska under eller efter projektets genomförande uppleva att de har:
– verkliga möjligheter att påverka samhället och sin egen  livssituation
– god förståelse och respekt för alla människors lika värde
– god kunskap om demokrati och mänskliga rättigheter

Senast den 1 september ska ansökan vara inne för att man ska kunna få bidrag detta år. Ta chansen"!

Event – RF

”Idrottsevent i kommuner och regioner”- seminariet vars syftet var att belysa vilka vinster ett idrottsevenemang skapar för hela samhället samt vilka möjligheter och risker det innebär, ägde rum i Malmö den 31/7.

Birgitta Ljung, RF:s v ordf, och Jörgen Persson, humanevent, var i olika roller föredragshållare och RF:s representanter på seminariet.

Ljung betonade att “vi” (Sverige) måste vara beredda att arrangera internationella evenemang bland annat för att

• “dra vårt strå till stacken”,
• att det är bättre att idrott live och inte bara i TV,
• visa att idrott är bra för samhället.
• Visa upp idrottsliga förebilder. En SIFO-undersökning publicerad på RF:s hemsida visar att idrottsstjärnor betraktas som mycket eller ganska bra förebilder. 
  
  Hur bra eller dåliga förebilder är svenska idrottsstjärnor(1130 svar)

Mycket dåliga förebilder	1%
Ganska dåliga förebilder	4%
Varken bra eller dåliga förebilder	10%
Ganska bra förebilder	52%
Mycket bra förebilder	28%
Tveksam/Vet ej	5%

Ganska kan ju vara ett begränsande uttryck och behöver
i detta sammanhang inte stärka förebildsaspekten (min kommentar)

• evenemang kan stimulera utövare att börja med idrotten
• det ideella engagemanget stimuleras.

Jörgen Persson, humanevent, har fått RF:s uppdrag att lägga ett förslag till evenemangsstrategi för RF (svensk idrott? – min kom). På en fråga från auditoriet framkom det att denna skulle ha varit klar i november 2008, men ett första kommer att presenteras den 23/8 2009 för RF:s styrelse. Enligt Persson valde man att inte presentera den på Riksidrottsmötet i maj för “att man hade andra frågor som kunde ta bort fokus från frågan”.

Persson pekade på att den internationella striden om EM-, VM- och World Cuparrangemangen hårdnat betydligt de senaste åren.

Frågan som Persson bland annat ställer är “Hänger vi med?” Den ökade konkurrensen ställer nya krav för att få hem evenemangen till Sverige:

• kostnaderna ökar i ansökningsfasen
• behovet av kampanjstrategier
• koll på olika kommersiella rättigheter
• hur man attraherar media och publik

När man lyssnat på dessa företrädare som representerar RF (och sätter det de säger i förhållande till övriga föredragshållare) inser man att den idag svaga länken i den svenska kedjan är RF. Det som Danmark upptäckte för 15 år sedan har man nu blivit varse inom RF. Birgitta Ljung säger “Att få hit evenemang ligger på förbundsnivå (SF). RF bidrar med gemensam kompetens.” Det riktigt att SF:en ska var en viktig aktör för att få hem stora evenemang till Sverige, men som övergripande organ, och ansvarig för hela den svenska idrotten, måste RF ta ett betydligt större ansvar. Att då skjuta på framtagandet av en nationell evenemangsstrategi tyder inte på att man förstått sitt ansvar i frågan.

Självklart får man ändå uppskatta att man nu tar de första trevande stegen i frågan. Det är bara att man tar till vara den kompetens som ett antal SF byggt upp genom åren när det fått stora evenemang till Sverige. Att ha en passiv roll och “bara” åka med, som RF gjort i andra frågor, håller inte här. Tåget går fort och det väntar inte på Sverige!

Cirkus Simdräkter

Sim-VM avslutas idag. Mycket har handlat om simmarnas dräkter. Var gränserna ska gå för produktutveckling verkar vara svårt att dra någon klar linje. Olika idrotter har olika värderingar. Inom simningen verkar skiljelinjen vara om de olika sponsorerna fått fram (tagit del av) den senaste inovationen. Tydligen har (bland annat) inte Michael Phelps sponsor  inte fått detta. Och då blir det naturligtvis ett jäkla väsen.

Skulle man kunna tänka sig att friidrottsvärlden skulle skrika på att Usain Bolts skosponsors skor skall förbjudas? Eller att Messis inte får använda sina fotbollsskor? Ska vi kräva att tränarna ska dela med sig av sina “hemliga” träningsprogram så att alla får ta del av de bästas upplägg?
För i dräkterna/skorna finns det väl fortfarande utövare som måste hålla en viss nivå?

Det man naturligtvis måste kräva är att respektive idrott sätter upp sin regelverk och låter dessa hålla över längre tid. Ska de ändras måste det finns bättre skäl än att olika tillverkare inte “hinner med”. För ett år sedan hotade inte Phelps tränare med bojkott. Undrar varför?

Technorati-taggar: sim-vm,simdräkter,Phelps,fina

Nytt modeord – Kompetenscentrum

Igår var jag på ett bra seminarium i samband med SM-veckan i Malmö - ”Idrottsevent i kommuner och regioner”. Seminariet arrangerade på Swedbank Stadium i Malmö. Jag kommer att återkomma med några reflektioner på innehållet. Syftet var att belysa vilka vinster ett idrottsevenemang skapar för hela samhället samt vilka möjligheter och risker det innebär. Föredragshållarna höll generellt sett en hög kompetens. Mest bekymrad blev jag dock av vissa av idrottens företrädare.

En första reflektion är att ordet Kompetenscentrum är det nya modeordet inom idrotten. Förvisso har olika former av kunskapssamlande funnits tidigare, men nu ska det bli än mer profilerat

. Under seminariet presenterade kulturdepartementets representant, Erik Kristow, tankarna på ett Kompetenscentrum för idrottsevenemang. 8 – 10 miljoner ska anslås från Regeringen till skapandet och driften av ett sådant. Centrat är tänkt drivas av idrotten (RF) och vara ett stöd till potentiella evenemangsarrangörer av internationella (eller stora nationella) aktiviteter. Läs mer om tankarna här.

Ett annat Kompetenscentrum som inrättats är Kompetenscentrum för Idrottsmiljöer. Där RF och SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) skapat ett centrum vars syfte är att samla och sprida kunskap om idrottsmiljöer och idrottsanläggningar till kommuner och idrottsrörelsen

I samband med Malmö Kommuns satsning på att flytta idrottsprofilerade klasser till Swedbank Stadion skrivs följande:

I mitten av juni beslutade Malmö stads utbildningsnämnd att hyra in sig på 2 450 kvadratmeter av Swedbank Stadion för att där under ett tak samla alla stadens högstadie- och gymnasieutbildningar med idrottsinriktning – däribland Malmö FF:s fotbollsakademi och fotbollsgymnasiet. Tanken är också att skapa ett nationellt kompetenscentrum för idrott.

Gynnar inte bara fotboll
– Det här blir unikt i Sverige. Här kan vi ge eleverna de bästa möjligheter att kombinera idrott med studier, samtidigt som vi kan integrera såväl olika idrotter som idrottsklasser på högstadiet och gymnasiet med varandra, säger Agneta Eriksson,
ordförande i utbildningsnämnden.

Jag har inget emot “Kompetenscentrum” vare sig som ord eller företeelse. Men några funderingar dyker upp:

• är det bra att samla “alla” kunskap på ett ställe? Finns det några risker med detta? Fördelarna ser jag.
• att “samla och sprida kunskap” är det tillräckligt? På vilket sätt ser man till att utveckla den insamlade kunskapen? Om man nu lyckas samla in “alla” kunskap tycker jag att man också aktivt måste se till att värdera och utveckla. Annars riskerar man bara att bli ett passivt redskap och inte en ledande aktör.

Någon kan hävda att dessa funderingar ligger inom ramen för uppdragen, men jag är inte så söker på att alla delar den uppfattningen. Jag tycker att idrotten (tillsammans med sina samverkanspartners) ska vara betydligt preaktivare än vad man är idag. Fast det ställer betydligt större krav på centrala ledningsfunktioner än vad idrotten i dag kan leverera.

Technorati-taggar: RF,SM-veckan,event,komptenscentrum