Skämt

Näste man i raden av dopade proffscyklister skyller på skämt kött!

Men Alberto Contador är inte det enda som är skämt i cykelsporten. När man lyssnar på “cykelläkaren” Pekka Kanerva i dagens Aktuellt förstår man att sporten dras med stora problem. Om svenska förbundets egen läkare inte klarare och tydligare kan ta avstånd från dopning och erkänna att den internationella cykelsporten har problem - så har sporten problem!

Jag är inte insatt i cyklingen mer än att jag med förtjusning ibland ser det på Eurosport och på grund av Roberto Vacchis engagemang för sporten. Ingen kan på ett bättre sätt exemplifiera kärleken till sin sport. Men jag blir lite konfunderad över hans uttalande i Aftonbladet

– Det är inte bra för cykelsporten. Det är ruttet. Han är världens bästa cyklist, säger experten Roberto Vacchi till eurosport.se.

Hur kan en som ertappas dopad betraktas som världens bäste? Bara för att han inte blivit ertappad tidigare kan man ju inte med säkerhet veta om han varit ren tidigare under sin karriär.

Att han blev upptäckt nu verkar, enligt Sydsvenskan, vara en tillfällighet:

Mängden clenbuterol var 400 gånger mindre än vad antidopningslaboratorier behöver kunna upptäcka

Jag tycker inte man ska behöva förbjuda sporter. Jag tycker inte det går. Men om man vill få bukt med problemen måste man göra något.

Tystnar rösterna?

Valet den 19 september är över, eller ….? Ska man tro vissa media kan ett nyval komma någonstans i landet. Men det hindrar inte att många svenskar har gjort sitt val. Ett val som på många håll helt dominerats av att Sverigedemokraterna kommit in i många nya finrum. Många är inte glada för det. Detta inlägg ska inte handla om denna sorgliga historia utan om vad som nu händer med den ideella rörelsens frågor. Kommer de att leva vidare? Eller är det engagemang som många ändå visade upp inför valet bortblåst?

Ja, jag hoppas ju att idrottens frågor och krav kommer att leva vidare tills nästa gång, men jag är inte optimistisk.

Den ideella rörelsen har en historisk tendens att engagera sig för stunden. Tills nästa tanke/idé dyker upp. Uthållighet är inte dess styrka.

Skånes Idrottsförbund har redan tagit bort sin “Val 2010”-sida. RF har ännu sin kvar. Idrottens politiska påverkansagenda får inte falna. RF, som man för en gångs skull märkte, verkade ha en tanke med sina olika tankar och utspel. RF måste utveckla detta arbete betydligt och bli en förebild och inspirationskälla för disktrikt och föreningar. Den energi som man lägger på konflikten med SOK måste också läggas på det politiska planet. Inte för att man ska ta ideologisk ställning, utan för att det är bara på det politiska planet som verkliga förbättringar kan ske för idrotten. De ideella sakfrågorna är viktiga för samhället. Jag har ännu inte mött någon som sagt emot mig, utan alla har understrukit rörelsens bärande kraft.

Låt oss bli överens om att inte glömma bort det engagemang som fanns inför det här valet. 4 år går fort. Om vi hjälps åt glömmer vi inte!

Äntligen!

Äntligen förnyar sig Radiosporten när det gäller expertkommentatorsrollen. I matchen Holland – Sverige ska tydligen Rickard Henriksson ha den rollen vid sidan av kommentatorn Lasse Granqvist.

Efter att i många år hört gnällspiken Edström känns det befriande att man sätter dit Henriksson i stället. Edströms bäst för datum har passerat sedan länge. Nu kan man åter höra Lasse Granqvist till TV-bilderna!

Fast denna gång ska jag sitta på läktaren i Amsterdam. Och det är ju ännu bättre”!

Var går gränsen?

En spelare i fotbollsklubben Hörviken har blivit avstängd för att han på sin Facebooksida haft synpunkter på domaren i en fotbollsmatch.

För en månads sedan kunde vi läsa om en spelare i div 2 som på sin blogg uttryckte sig ofördelaktigt om en domare.

Vart går gränsen för att man dels ska kunna säga vad man vill om domare, motståndare, publik o dyl, dels var man får lova att uttrycka sina känslor/synpunkter? Utan riskera att bli bestraffad för det?

På den gamla goda tiden fanns det en sfär runt matchplatsen (eller åtminstone i anslutning till matchen) som man var “bestraffningsbar”. Nu handlar det tydligen om hur lång datakabel man har eller vilken täckning man har på sitt bärbara modem.

Någonstans måste fotbollens regelverk/bestraffningsreglemente få upphöra att gälla. Annars kommer fotbollens dömande instanser att bli till åtlöje. Jobbet att hålla en rakt och principfast linje är svår nog ändå!

Zlatan - Reinfeldt

Jag såg inte utfrågningen av alliansens företrädare i TV4, men enligt Aftonbladet var det ingen bra insats av TV4. Förvisso är väl AB inget sanningsvittne i den saken.

Men om man ska tror vad som står i artikeln tycker det är skrämmande att man bara svarar på en fråga som

Sedan undrade utfrågarna vilka roller de fyra har i samarbetet.
“Vem är Zlatan i samarbetet?”

Att någon skulle vilja ta på sig det omdömet tyder på – just dåligt omdöme!

Förvisso är inte Zlatan i bästa slag just nu, men den svenska nationella politiken innehåller verkligen ingen Zlatan! Oavsett vilket matchställ dom spelare i! Fast om man tror det, så öppnar snart transferfönstret igen!

Oj, jag visste inte …..

Gunilla Nordgren, Moderaterna: – Idrotten har utvecklats snabbare än vi anade.

Björn Jönsson, Socialdemokraterna: – Det är svårt att följa alla idrottsförbundens riktlinjer

Per-Olof Lindgren, Folkpartiet:Jag anser att omklädningsrummen vid nya konstgräsplanerna blir onödigt påkostade

Birgitta Delring, Barapartiet: – Det har inte kommit fram i kommunstyrelsen att det är för lågt i taket i nya Kuben i Bara.

René Lundström, Miljöpartiet: Redan innan vi hade skrivit på bygg­avtalet fick jag nej på min fråga om höjden var anpassad efter de kraven.

Kurt Kämpe, Kristdemokraterna: – Den nya idrottshallen i Bara borde förstås ha fått rätt mått från början, men kanske är det också upp till föreningarna att stöta på och komma med information om kraven för olika idrotter och med egna förslag.

Tur att Triton inte har sin verksamhet i Svedala kommun!!!

Vilse lokalt

Är det fler än jag som tycker att Sydsvenskan.se blivit sämre sedan man för ett (bra) tag sedan bytte utseende och innehåll?

En av sakerna som Sydsvenskan.se tidigare var bra på, var den lokala touchen. Man kunde läsa om sport en bra ner i systemen. Detta gällde också Omkretsen, den kommunala uppföljningen var vettig.

Tyvärr har Sydsvenskan.se nu allt mer närmat sig “kvällspressens” anslag – fokusering på de stora – Zlatan, MFF, Redhawks, LdB. Och det må väl vara OK att följa dessa, men det är inte vad jag vill läsa i första hand.

Nu läser jag hellre Skånskan.se, åtminstone när det gäller lokalsporten och lokalnyheterna. När det gäller Sydsvenskan får jag vänta på pappersupplagen för att läsa det jag vill läsa. Och det är kanske en medveten strategi för att rättfärdiga den produkten. Men det innebär att de tappat en läsare av nätreklamen.

Idrott, TV och valet

Nu används idrotten som “valfångare”. Leif Pagrotsky(s) ger nu ett vallöfte

– Vi vill att den breda allmänheten – utan att behöva betala extra – alltid ska kunna titta på de stora idrottstävlingarna på TV: OS och VM, samt EM och särskilt viktiga landskamper i de allra mest populära sporterna.

Tänk vilken genomslagskraft idrotten har! Undrar hur det ska gå till? Innebär det att SvT kommer att få de resurser det innebär att bjuda över de reklamfinansierade kanalerna? Tänk så kul dessa då ska ha - “vi bjuder x antal miljoner” – för dom vet att SvT då alltid kommer att bjuda över.

Jag ser gärna alla “OS och VM, samt EM och särskilt viktiga landskamper” i de fria kanalerna, men utspelet kommer, precis som många andra, just nu av en speciell orsak – den 19 september!

Undrar om det kommer lika många idrottsutspel den 20:e?

Utvisning!!

Om man tittar på Aftonbladets bild (nedan) och hur sedan tacklingen fullföljdes har jag svårt att se att det INTE är utvisning.

När man läser Mellbergs ursäkt “Det är min spelstil …” är det patetiskt att höra. Som om han skulle ha en egen regelbok! I samma Expressenartikel pratas det om att man ska protestera. Om Svenska FF (mot förmodan) gör det drar man sig ett löjes skimmer över förbundet. Samtidigt slår man undan benen på sin egen domarkår som dömer i alla serier i landet. Och det kan väl inte gagna fotbollen?

Någon kritisk granskning av Zlatan?

Självklart kan man inte låta bli att ryckas med i Zlatans match mot San Marino! För det var väl det det var?
Uppmärksamheten före, inramningen på Swedbank Stadium, målen, eftersnacket och intervjuerna. Allt på grund av Zlatan. Och jag har ingen anledning att ha några negativa synpunkter på det. Zlatan är en duktig fotbollsspelare, i sin roll den bästa vi haft i landet.

Men hur många gör idag en kritisk granskning av fotbollsspelaren Zlatan? I alla turbulens efter hans vistelse i Barcelona verkar det som att det är “filosofen” Guardiola som är skurken. Hur det ligger till med den “obefintliga” kommunikationen mellan de 2 egona vet vi egentligen ingenting om. Men man säger ju annars att det är inte ens fel när två bråkar.

Om man ska ha en sportslig synpunkt på Zlatans nuvarande fotbollsstatus, och som kan vara skälet till hans Barcelonasorti, så tycker inte jag han är en avslutare i världsklass idag.
OM han är så bra som man okritiskt gör Zlatan till, borde han gjort fler mål igår. Han borde några gånger haft bättre avslut även mot Ungern. OK, han är matchotränad just nu, men under våren i Barcelona var han inte en avslutare av rang.

En spelare som ska tillhöra de bästa i världen måste ha en högre kapacitet än vad Zlatan har haft under 2010. Så här långt. Det är bara att hoppas att han i Italien kan återfinna den skärpa som har tagit honom dit han är i dag. För annars riskerar han att bli en spelare som var bättre förr. Och det vill ju ingen.

När det gäller Zlatan utanför planen finns det också en del att kritiskt granska. Här är det emellertid inte Zlatan som i första hand som borde sättas under lupp. Här är det alla som blåser upp ett ego som i sig själv är väldigt stort till något som kan tippa över i odräglighet. Det är inte lätt att leva i en uppblåst bubbla som stjärna. Många av dom som idag tar i hand, ler och hyllar idolen, är dom, som när bubblan börjar tömmas på luft eller spricker, kommer att såga Zlatan. Lösnummer och säljbara reklamsnuttar är drivkraften hos många aktörer.

För Zlatans skull hoppas jag att han har verkliga vänner som finns där för honom när strålkastarna släcks nu och i framtiden.

Internkommunikation

Hur kan man säkerställa att alla hör eller får reda på allt i en organisation/förening? Är det överhuvudtaget möjligt?

En tradig dag

I morgon skulle Staffanstorps ledande politiker mötts i den enda debatt där de är på samma plats och tid innan valet den 19 september. De skulle dessutom diskutera folkhälso- och idrottsfrågor. Nu blir det inte så, och det är inte politikernas fel. Problemet är att antal föreningsdeltagare inte skulle bli mer än 35 stycken. Av mer än 4 500 medlemmar i FAS (Föreningsalliansen i Staffanstorp) i medlemsföreningarna!

Debatten som skulle bli kulmen på 2 års förberedelser bli inte av. Vid de 2 tidigare träffarna, 2008 och 2009, har intresset varit större. Förvisso kolliderar aktiviteten med Zlatans match mot San Marino, men hur viktigt är det? Egentligen!
Andra skäl som anges för att inte komma är, till viss del mer förståeligt, att man har föräldramöten, träningar, familj o dyl..

Nu är kanske inte alla lika nördiga som jag, men för mig handlar det om prioriteringar. Zlatan spelar fler matcher. Det kommer fler träningstillfällen. Jag har respekt för föräldramöten och familj.

En gång vart 4:e år har man chans att påverka hur styret av landet, regionen och kommunen ska ske. Nästa gång är om 13 dagar! Kanske har alla bestämt sig?! Kanske tror man inte att ens röst gör skillnad!? Kanske bryr man sig inte?!

För mig personligen har resan fram tills i dag varit bortkastat arbete. FAS har lyckats etablera ett gott samarbete med beslutsfattarna. Detta kan ingen ta i från FAS. I vilken utsträckning är en angelägenhet för medlemsföreningarna återstår att se. För de som skulle debattera i morgon är det FAS representerar viktigt. Många fullmäktigemandat står på spel. Den lokala valvinden mäts inte lika ofta som den nationella. Därför är osäkerhet om den lokala utgången än mer osäker.
Jag vet att debattörerna hade laddat upp inför morgondagen. Jag vet att vissa drar en suck av lättnad att det inte blir någon debatt. Jag vet att det är en tradig dag!

Agenter – ett elände

Är alla agenter i idrottsvärlden skurkar och lurendrejare?

När man läser om turerna kring Linus Hallenius övergång till Genoa kommer dessa tankar upp igen. Även om Hammarby inte verkar ha alla korten rätt placerade känns det märkligt. Oliver Cabrera, Martin Klette och en del andra agentnamn figurerar med jämna mellanrum i media när det gäller knepiga övergångar.

Denna gång är det en okänd (!?) italienska advokatfirma som ska ha lurat Hammarby på 7 miljoner kronor. Att övergångssumman sedan minskade med denna summa när Hammarby direktförhandlade med Genua gör inte saken bättre.

Fotbollens organisationer certifierar agenter, men frågan är vilken kontroll dessa har över det verkliga arbetet. Om det är som det framställs emellanåt borde en hel del inte få fortsätta i denna roll.

Klubbarna måste också ta ett större eget ansvar. Här har tydligen Hammarbys egen sportchef introducerat Cabrera i förenigen. Vilken kolla hade han på Cabreras kvaliteter? Det är inte många klubbar jag träffat som “älskar” agenter. Borde inte klubbarna då se till att utbyta erfarenheter och lita på varandras synpunkter? Eller är desperationen att få så mycket pengar som möjligt när man säljer (och tvärtom när man köper) så stor att man tror att “denna gång går allt rätt till”?

Man måste ha klart för sig att i en bransch där det finns mycket pengar och känslor i omlopp kommer det alltid att finnas personer som vill utnyttja det till sin egen fördel. Det gäller att vara medveten om detta!

Bra agenter är en tillgång för både idrottsutövare och föreningar. Se till att rensa upp i träsket. Hammarby har portat Cabrera från klubben. Ska bli intressant och se hur länge det håller!

Utbildningsdilemma

Alla är överens om att utbildning är viktigt. Massor av tid läggs ner på att hitta formeln som gör att den ideella sektorn tar sig tid att utbilda sig. För ett av problemen som många föreningar brottas med är att ta paus från det operativa arbetet (träna, tävla, administrera) för att få sina ledare/medlemmar att ta del av det utbud som finns.

Inte ens gratis utbildning räcker för att locka deltagare. Kommuner satsar. Idrottslyftet ger möjlighet. Men ändå – man orkar inte ta sig tid.

De olika förbunden har via Idrottslyftet erbjudit riktade satsningar för föreningarna. Föreningarna har, när erbjudandet kommit, accepterat och ställt upp på de satsningar som erbjudits. Men när sen aktiviteterna sätts i gång är inte alltid gensvaret lika stort. Målgrupperna tar sig inte tid.

I sin desperation att skapa verksamheter bjuder olika aktörer in till föreläsningar/seminarier/jippon med duktiga föreläsare/tränare. Man lockar folk till föreställningarna. Budskapet kan vara hur bra som helst. Alla går nöjda därifrån. Men vad händer sen? Hur mycket av det som delgivits på aktiviteten “lever kvar” i deltagarnas dagliga verksamhet 2 veckor senare? Förmodligen inte mycket!

Att säga att man har en lösning på problemet vore förmätet. Men, liksom alla annan utbildning, så måste aktiviteterna ligga så nära mottagaren som möjligt. Och då menar jag inte fysiskt.
Föreningen måste internt skapa den förståelse hos sina medlemmar som är nödvändig för att de ska inse att utveckling/förbättring startar hos dom själva. “Svårare” än så är det inte!
Att det kräver ett gediget arbete inser vi alla, men genom att vi väljer att vara med i den ideella rörelsen tar vi också på oss ett ansvar att försöka.

Detta samspel innefattar samtliga aktörer. Förbunden måste  förstå  föreningarnas situation bättre än vad man gör idag, samtidigt måste föreningar tydligare ta sitt ansvar och klargöra sin situation både internt och externt.