Agera politiskt!

Idrotten (eller egentligen hela den ideella sektorn) är alldeles för flata när det gäller att agera på den politiska scenen! Och då menar jag inte att man initialt ska välja sida i det politiska landskapet.

I veckan var jag i Eslöv och lyssnade och tittade på när Region Skåne bjudit in till en ceremoni för att manifestera Överenskommelsen om samverkan mellan Region Skåne och den idéburna sektorn i Skåne.

I överenskommelsen står det bland annat

Idéburna organisationer kan, om de själva gör en sådan bedömning, utgöra viktiga aktörer för välfärdsutvecklingen i Skåne i betydelsen att via sitt idéburna engagemang bredda utbudet av leverantörer och utbudet av tjänster. Parterna till denna överenskommelse ser ett speciellt värde just i den icke vinstutdelande verksamhetsformen som de idéburna organisationerna utgör. Region Skåne verkar för att på olika sätt synliggöra betydelsen av den idéburna sektorns roll i samhället i första hand avseende folkhälsa, välfärd, sysselsättning och samhällsutveckling.

Först vill jag betona att min inställning till detta i grunden är positiv. Jag tror på, och drivs av, det ideellas möjlighet att ta ett större ansvar i samhällets utveckling. 
Men vad jag inte tror på är den politiska viljan att stödja en sådan utveckling till den omfattning som man vill göra gällande.

När det närvarande regionrådet stolt talar om att man anslagit 600 000;- till en tjänst är det bara ett sätt att stjäla billiga poäng. Vad han säger är att man betalar en liten peng för att tjäna en större. Och den ideella sektorn står förstummat och bockar av tacksamhet. Det som jag inte kan låta bli och tänka på är att samtidigt som stat, region och, i många fall, kommun skär ner på anslag till vård, omsorg, skola och folkhälsa, så förväntar man sig att det civila samhället ska ta över stora delar av det ansvar som åvilar samhället. Man räknar kallt med att folk, dvs.. Du och jag, inte kan låta människor lida och fara illa. Man utnyttjar folks engagemang. Likt en värmepump räknar man kallt med att en satsad krona ser mycket mer tillbaka.

Regionrådet sa att det råder politisk konsensus om överenskommelsen. Jan Linde, närvarande politiker från Härryda, sa att han blir misstänksam när det råder politisk konsensus. Det innebär, enligt Linde, att det är mycket ytligt eller mycket djupt tänkt. Jag vet inte hur det är i Skåne, men eftersom överenskommelsen grundar sig på en nationell dito, kan jag tänka mig olika scenarior. Dessa kan jag tänka mig att återkomma till vid något annat tillfälle men vad jag är ute efter är en mer konsekvent bearbetning av de beslutande församlingarna. I dag står den ideella rörelsen med mössan i hand och tacksamt tar emot de allmosor som delas ut. Här måste skärpning till!

Förnyelse = föryngring?

Just nu pratas det om förnyelse i olika sammanhang.
Det mest mediala för tillfället är väl vem som ska bli sossarnas partiledare.
Lasse Lagerbäck har fått lämna plats åt Erik Hamrén.
I spanska liga fick en förlorande 0-8-tränare gå.

I vissa sammanhang sätts det likhetstecken mellan förnyelse och föryngring. Jag vet inte om det för att man själv börjar tillhöra den äldre generationen som man har en annan uppfattning.

Jag har mött 20-åringar som haft ett uppträdande som 60-åringar men har också mött 60-åringar som uppträtt som 20-åringar. Det är knappast den fysiska åldern som avgör förmågan att tillföra förnyelse till partier, lag eller organisationer.
För mig har aldrig åldern varit ett problem, varken hos dom jag mött eller för mig själv. Visst, man är inte lika uppdaterad om den yngre generationens musik (men å andra sidan har knappast en susning om vad som var populärt när jag var ung).

För mig är det viktigaste vad individen har att tillföra i det sammanhang det gäller. Stephen Hawking är en av de skarpaste hjärnorna i vår tid. Ingen skulle ifrågasätta hans förmåga till nytänkt trots att han är född 1942.

Nä, låt individens intellekt, kunnande och ambitioner vara avgörande – inte fördomar, kön eller ålder.