Moderat historiebeskrivning

I dagens Sydsvenska skriver Per T Ohlsson en läsvärd krönika om moderat historieskrivning. Bland annat återger hans några tänkvärda ord av Hjalmar Branting:

”Världskriget har utmynnat i sammanstörtandet av Europas stora militärmonarkier, med väsentligen autokratiskt styrelsesätt. Folkens stora massor, som önskat fred, ha vänt sig mot hela det styrelseskick, vilket de giva skulden för denna katastrof. Dessa folk, som bragts till förtvivlan av sina lidanden under kriget och av det fullständiga nederlaget i kampen, hava nu på revolutionär väg begynt en radikal politisk och social omgestaltning. I vissa länder och från vissa samhällselement göras t. o. m. försök att, istället för den från början proklamerade medborgerliga jämlikheten, återinföra ett klassvälde fastän upp- och nedvänt; de nya privilegierade skulle utgöras av det gamla samhällets bottenlager, medan de som förut intogo förmånsställningen nu öppet dömas till rättslöshet. En sådan vrångbild av social revolution ändrar dock på intet sätt det faktum att ett gemensamt drag överallt går igen i vad som sker i denna oerhörda historiska kris, då ett gammalt tidsskede går i graven och ett nytt födes. Dessa folk som blint följt sina ledare genom krigets elände ända fram mot den fullständiga undergången, de sätta nu som sitt högsta fälttecken den djupa och sunda lösen, som givits ut av Förenta Staternas president vid Förenta Staternas inträde i kriget: Världen måste göras säker för demokratin.”

Läs hela krönikan här http://www.sydsvenskan.se/opinion/per-t-ohlsson/en-moderat-historia/ 

Jag ÄR Jason

 

Skånes Föreningar har bildats

I maj träffades ett antal lokala skånska paraplyorganisationer för att diskutera behovet av att skapa en gemensam organisation som skulle kunna ge en samlad röst för det ideella samhället. Uppfattningen då var ett enhälligt ja.

En utsedd arbetsgrupp jobbade fram förslag till stadgar och verksamhetsidé som sändes ut till  lokala sammanslutningar.

Den 21 november 2013 bildades Skånes Föreningar på Hotell Scandic Star, Lund.

Skånes Föreningars ändamål och verksamhets definieras enligt följande i stadgarna:

Ändamål
Föreningen har som ändamål att stödja och stärka de lokala paraplyorganisationerna samt påverka och vara en röst regionalt i frågor som berör det lokala föreningslivet.
Föreningen skall vara religiöst och partipolitiskt obunden.

Verksamhetsidé
Vi vill skapa en röst för det lokala föreningslivet på den regionala offentliga arenan.
Vi vill vara en skånsk remissinstans i frågor kring det ideella föreningslivet med spetskompetens i regionala och lokala frågor.
Vi vill stärka det lokala föreningslivet genom kompetensutveckling och erfarenhetsutbyte samt skapa och sprida samverkansprocesser i och kring det civila samhället.
Vi vill med starka paraplyorganisationer i samtliga skånska kommuner stärka de lokala föreningarna.

Skånes Föreningar är öppen för lokala sammanslutningar som har en ideell bas som grundar sig på demokratiska grundvärderingar.

Till Skånes Föreningars första styrelse valdes

ordförande      Olle Möller, Hjärup,
v ordförande    Sonny Spurr, Trelleborg,
kassör           Bertil Månsson, Lund
sekreterare     Maria Andersson, Landskrona
ledamot          Ingemar Holm, Malmö

Skånes Föreningar kommer att ha en nära samverkan med övriga aktörer i samhället som arbetar för ett bättre samhälle att leva och verka i.

Vem i hela världen kan man lita på

Från 1 219 timmar till 24 timmar! Från 1 121 460 kronor till 22 080 kronor!

Så dramatiskt ändrades poliskostnaderna som Falsterbo Horse Show ska betala för polisens arbete i samband med tävlingarna 2012. Detta skriver Falsterbo Horse Show på sin hemsida med anledning av Förvaltningsrätten i Malmös dom (målnr 2350-13).

Man kan ju undra vad som har rört sig i huvudet på de ansvariga inom polisen som skickat den första fakturan. Den första orimliga fakturan ledde också, helt riktigt, till att Falsterbo Horse Show lämnade in en anmälan om bedrägeriförsök!

Att polismyndigheterna runt om i landet har haft olika syn på om poliskostnaderna vid arrangemang skall debiteras ideella organisationer eller inte är ju känt. Det har ju fotbollen och ishockeyn fått känna på, precis som olika festivalarrangörer, under ett antal år. Men att därifrån gå till hutlösa faktureringar är sanslöst.

Regeringens handfallenhet att agera är också exempellöst. Björn Erikssons utmärkta utredning “Mer glädje för pengarna” slösades bort till förmån från en menlös utredning som skrotades så fort den presenterades. Beatrice Ask har inte lyckats med mycket inom denna sektor.

Låt nu Falsterbo Horse Shows framgångar i Förvaltningsrätten dels bli en näsbränna åt polismyndigheterna runt om i landet, dels en förebild när det gäller motståndet mot orimligheter.

Vems sanning är sann?

Med tanke på att man själv befinner sig i en verklighet där man kan undra hur saker och ting uppfattas och tolkas, så reflekterar jag över vems sanning som är sann, halvsann eller lögn.

De politiska uppfattningarna och tolkningarna grundar sig ju oftast i den egna övertygelsen. Vad har jag varit med om, vad bär jag med mig, vad har jag för förhållande till det skedda?

De flestas uppfattningar utgår ju från berättelser, återberättade eller texter, om vad som skett. Färgade av förmedlarens egna tolkningar av vad föregående länk i kedjan förmedlat.

Inte ens de närvarande i epicentrum av det skedda har en objektiv bild. De har ju sin tolkning.

Det intressanta är hur de olika ringarna av uppfattningar sedan formar nya sanningar som leder till nya händelser och tolkningar. Och där bedömningarna av dessa händelser utgår från nya tolkningar. Och så sker det i alla oändlighet!

Det kinesiska talesättet att man inte kan stiga ner i samma flod två gånger stämmer så väl. Så vad som är dagens sanning behöver inte bygga på vad som hände tidigare i kedjan, utan bara på hur det tolkades.

Medborgaren och politiken

 

Vilka förväntningar har den enskilde medborgaren på hur politiken fungerar? Vet man hur spelreglerna ser ut? Spelar alla efter samma regelbok och finns det mer än en regelbok?

Ja, frågorna är många och de poppar upp hos många med anledning av situationen i Staffanstorp efter Uppdrag gransknings program den 2 oktober.

I måndags, 21/10, hade kommunfullmäktige i Staffanstorp sitt första sammanträde efter programmet. Förväntningarna var höga. Allmänheten, förtroendevalda och media var på plats i sammanträdeslokalen. Motioner, medborgarförslag och interpellationer var inlämnade. Argumenten var vässade.
Nu skulle man äntligen fä en chans att dels höra vad som gjorde att man åkte till Cannes, dels höra den politiska församlingen stångas med varandra, se vilka positionerna var.

Det blev inte så! Motionerna och medborgarförslaget remitterades till kommunstyrelsen för beredning och interpellationen kommer att besvaras på nästa möte. Nästa möte som är den 2 december! På dagen 3 månader efter att Uppdrag granskning sändes.

3 månader i den politiska världen är inte en lång tid. 3 månader i folks medvetande är en evighet!

Jag påstår inte att saker och ting ska hastas fram. Det måste alltid finnas tid att bereda, diskutera och besluta. Men om inte man kan skapa förståelse och förtroende i samklang med medborgarna för det politiska arbetet, uppstår stora demokratiska problem för samhället.

Förväntningarna på politiken och politikerna är inte alltid realistiska. Den enskilde utgår ofta från sin egen värld. Där är det oftast nära mellan handling och verkan. Politiken utgår ofta från sin värld. Där måste allting bli “rätt”.
Kanalen mellan dessa två föreställningsvärldar måste öppnas. Åt båda hållen.

Regelboken som styr det politiska arbetet består av olika delar.

Den formella delen som regleras i lagar och förordningar är lika för alla. Tolkningen kan i bland skilja mellan olika kommuner och regioner. Det utrymmets finns. Men ytterst kan avvikelser alltid prövas i andra instanser.

Den mindre formella delen är hur man utformar det lokala förhållningssättet i sin maktutövning och vilka arbetssätt den styrande majoriteten väljer. Och det är oftast här skillnaderna skapar förvirring hos den enskilde medborgaren.
Det som görs i en kommun, görs inte i en annan, trots eller på grund av, olika eller samma politiska sammansättningar i de kommunala majoriteterna.

Den politiska världen måste läggas sig vinn om att skapa transparens så att medborgarna kan följa vad som händer och sker så att processer och beslut kan påverkas. Här måste politikerna jobba aktivt för att skapa detta engagemang.

Medborgarna måste ta sitt ansvar för att bry sig, inte bara när något negativt drabbar dom själva eller vart fjärde år när det är dags för val. Man måste ställa krav på att få vara delaktiga och vara beredda på att ta det ansvar det innebär!

Cannes–Staffanstorp, en resa på räkning

 

Uppdrag gransknings program om fastighetsmässan i Cannes väcker naturligtvis fullt förståeligt många känslor.
Självklart finns inget försvar för de vaga förklaringar som hördes i programmet. Även om intervjuerna var hårt klippta för att passa in granskningen och inte gav de medverkande några möjligheter till utvecklande svar, så måste alla inblandade inse att saker och ting kunde skötts bättre.
Programmets granskning visar på några olika saker man måste reflektera över, frågeställningar att ta ställning till.
- När det gäller hanteringen av alkohol, brist på visad planering av veckan, antalet dagar på plats o dylikt kan man bara konstatera att här gavs inga hållbara förklaringar. Det är bara att "göra om och göra rätt" nästa gång kommunala företrädare ska representera kommunen, internt eller externt.
- Företeelsen som skildras i programmet är på intet sätt unikt. När valda eller anställda i offentlig eller privat verksamhet, representerar sin kommun, region, idrottsförening, idrottsförbund, organisation eller företag, gör man det alltid med "andras" pengar - medborgarnas, medlemmarnas eller aktieägarnas.
Det man som politiker måste leva med är att domen alltid blir hårdare mot denna grupp än mot övriga kategorier. "Felmarginalerna" är oerhört små. För om man sätter in extrakostnader som bristande rutiner här ledde till är summan i förhållande till Staffanstorps kommunens totala omslutning på runt en miljard väldigt liten. Men det hjälper inte när det handlar om förtroende!
Politiker måste inse detta hur orättvist det ibland kan tyckas. Men tyvärr visar ett antal, varav många betydligt grövre, övertramp runt om i landet att det inte alltid lyckas.
- Den kanske viktigaste sakfrågan som man måste fundera över är nyttan över att delta i olika evenemang, mässor, utbildningar o dyl. Motsvarar de insatser som vi lägger våra resurser på, utfallet av gjorda insatser?
För lika väl som det ska ifrågasättas om resan till Cannes var värt priset, så måste även "vardagliga" aktiviteter sättas under luppen. Tyvärr är media eller medborgarna inte alltid lika intresserade att granska dessa åtgärder. Hade man varit det hade kanske Uppdrag granskning slagit klorna i någon annan kommun.
Förutom att praktiskt och formellt förebygga att liknande brister inte uppstår fler gånger, är det viktigt att man drar lärdomar av det inträffade.
Medvetenheten hos politiker och medborgare framöver är viktig att behålla om det ska komma något gott ur den negativa bild som programmet gav.
För att citera Tommy Svensson mantra under VM i fotboll 1994:

Den mätta dagen, den är aldrig störst
Den bästa dagen är en dag av törst
Nog finns det mål och mening i vår färd
men det är vägen, som är mödan värd
                                         (Karin Boye)

http://feeds.feedburner.com/OlleMllersSportsligaTankar

Skolan – uttjatad fråga eller …..?

Råkade höra på Radio Malmöhus vid 10.20-tiden i dag. De två programledarna konstaterade att det var Skolans Dag idag, utlyst av Lärarnas Riksförbund. Programledarnas undrade vad det egentligen var, för de hade inte uppmärksammats om detta.
Själv sitter jag som gruppledare i Barn- och utbildningsnämnden och jag hade heller ingen aning. Nu bor jag förvisso i en kommun vars styrande majoritet gör allt för att förminska fackens roll, men ändå!?

För att återgå till programledarna i Radio Malmöhus så tyckte de (helt riktigt) att skolan är en viktig fråga inför valet 2014. Men de tyckte att skolfrågor måste börja diskuteras nu så att det hinner in i folks medvetande till september 2014!
Och att det var viktigt att de som har barn i skolan uttrycker vad de tycker för att det är ju de som har kunskapen om förhållanden i skolan! Alltså inte politiker eller personal.

Om det är så att 2 programledare inte har har uppfattat att skolan har diskuterats i media och politiska sammanhang under lång tid, vad beror då det på?

Är det för att det som skrivits, uttalats eller visats inte har nått fram eller berört?
Har fokus varit på frågor som inte berör den “vanlige” medborgaren vars barn går i den kommunala eller privata skolan?
Eller är det så (illa) att frågan har varit i fokus så länge att folk inte längre lyssnar?

Beroende på vad analysen leder fram till måste vi som tycker att skolan ska bli en av de avgörande valfrågorna fundera över dels vårt budskap, dels det pedagogiska angreppssättet, dels om våra prioriteringar är korrekta.

För det kan ju i värsta fall vara så att problemet även gäller andra frågor vi lyfter fram!

Långsiktigt tyckande eller twitterstorm

Sociala medior fylls med allehanda tyckande, inlägg och kommentarer. Det blåser upp twitterstormar med jämna mellanrum.
Med dagens tillgänglighet och vindsnabba spridningseffekter kan den minsta sak få oanade proportioner. Den viktigaste kan drunkna i allt bråte. Är det så vi vill ha det? Vem avgör vad som är viktigt?

Hur tydligt kan mottagarna av all information selektera ut vad som är relevant? Hur ofta ägnar sig mottagarna åt källkritik och letande efter eventuella dold agendor? Hur lyckas man som förmedlare att grundlägga ett förtroende som är respekterat både hos meningsfränder och motståndare? Ges den tiden?

Himlen är oskyldigt blå

 

Satt i bilen på väg någonstans när Ted Gärdestads “Himlen är oskyldigt blå” spelades. Gillar den skarpt!

När låten spelats färdigt gled tankarna i väg. Ted Gärdestad gick bort alldeles för tidigt, precis som så många andra talangfulla artister.
Ted orkade inte leva kvar i denna värld, han tog sitt eget liv.

Mina tankar glider in på en väg och formulerar en fråga – alla den musik som fanns i Teds huvud vart tog den vägen? Är den nu borta från mänskligheten? Kommer den aldrig att skrivas?

Risken är stor att vi gått miste om mycket örongodis!

Tankarna glider vidare till vår egen värld.

Hur noga är vi med att försöka få ut de tankar som finns i vårt eget huvud? Även om vi inte, som Ted, går bort i förtid, måste vi säkerställa att förmedla våra tankar. För det är kanske just min, eller din, tanke som gör skillnad.
Och det behöver inte vara den stora tanken som förändrar hela världen, men den förändrar kanske din värld!

Och för att tankar ska växa bör vi diskutera med andra, skapa gemenskap och drivkrafter. Socialdemokratin är som gjord för detta.

- Undrar om alla kommer ihåg det? Tänker jag när bilen är framme och det är dags för nästa möte.

 

John Bauer

 

Jag är naturligtvis inte först på denna boll, men det är ju för dj-ligt att det saknas över en miljard kronor i John Bauer-konkursen!
Inte nog med att man sugit ut skolpengen från skattebetalarna runt om i landet, skickat mycket till aktieägarna inom och utom landet. Nu blåser man då alla fordringsägare på en ofantlig massa pengar.

Detta system måste upphöra!

Man undrar ju hur detta kan ha fått fortgå? Revisorer och tillsynsmyndigheter borde ju ha reagerat för länge sedan. För även om man förmodligen trixat mellan de 11 i koncernen ingående bolagen så kan inte detta varit osynligt.

När nu skadan är skedd, och innan nästa konkurs kommer, kan man ju undra om det föranleder några åtgärder från den styrande majoriteten i landet. Och då menar jag begränsande åtgärder, inte priser för bästa entreprenörskap.

Min tilltro till att något ska hända är dock inte stor. Förmodligen får vi vänta tills efter 14 september 2014 innan någon ändring i synsätt kommer att ske. Låt oss då hoppas att det avgörande inflytandet, som partikongressen tog beslut om, kommer att tillämpas!

SvD, DI

Hjärup tappar fler byxor.

 

Det kan inte vara rätt att Hjärup töms på de få positiva samlingsplatser som ännu finns kvar!

Vad som döljer sig bakom att restaurangen Kung Byxlös eventuella flytt från Jakriborg är väl inte helt klart ännu. Ord står mot ord.
Men det är klart att Jakri AB inte har gjort sig kända som dugliga fastighetsförvaltare eller positiva till näringsetablering. Fasaden är viktigare att upprätthålla, åtminstone bildligt!

Hela utvecklingen av kommersiella faciliteter i Hjärup är under all kritik. Bröderna Berggrens Jakriborg är bara en fasad som sedan länge håller på att krackelera totalt. De storstilade planerna på en ny Hansastad är sedan länge nedlagda. När byggstödet till hyreslägenheter försvann i samband med att Reinfeldtregeringen tillträdde, försvann också bröderna Berggrens lust och möjligheter att förverkliga visionerna. Man gick vidare till andra projekt som man inte lyckades förverkliga. Den PR-mässiga succén består dock. Fasaderna lockar fortfarande besökare av alla dess sorter.

Synd att de snart inte har någonstans att äta!

Sydsvenskan 130611

Moderaterna + Folkpartiet = sant

 

Efter dagens fullmäktigemöte är det bekräftat att Folkpartiet o Moderaterna i Staffanstorp har startat en gemensam valrörelse.

Det är intressant av några olika skäl.

För det första har (m) insett att de inte kan vara lika säkra på att uppnå samma valresultat som 2010. Resultatet av deras egen arrogans och belastningen med att ha Michael Sandin i båten börjar kännas av.

För det andra har den av Björn Magnusson ledda delen av Folkpartiet fått störst genomslag inom Fp. Björn Magnusson var uppe i talarstolen några gånger och försökte spela “ifrågasättande” i “ofarliga” frågor för att låtsas vara kritisk. Björn – det lyckades inte!

För det tredje visar sättet på hur Fp och M manövrerade för att slussa bort Socialdemokraternas budgetförslag från att ställas mot Moderaternas, att högern är beredda till vilka medel som helst för att klamra sig kvar vid makten.

För det fjärde visade också dagen “debatt” hur svaga Moderaterna är på nämndsnivå. Det är inte många av deras gruppledare som ledningen har förtroende för. Det märktes i det antal brandkårsutryckningar Christian Sonesson fick göra i budgetdebatten!

Det kommer att bli ett intressant år fram till valet!

Superpedagoger – nej tack

Att skolan är hett politiskt område just nu står utom allt tvivel. Artiklarna, förslagen, utspelen och debattinläggen står som spön i backen.

De flesta börjar äntligen inse att nyckeln till goda skolresultat är goda pedagoger som får syssla med det dom vill och kan – lära barnen i skola och förskola det som läroplanen förskriver. Och att de ska för göra det utifrån sin lärarkompetens och inte utifrån vad en klåfingrig utbildningsminister anser om hur det ska utföras.

För att skolan ska lyckas måste den ges de resurser som omständigheterna kräver. Alla skolor har inte samma förutsättning, alla barn har inte samma förutsättningar. Men alla, både barn och skolor, ska erhålla den respekt de behöver för att uppnå goda resultat.
Därför är det bra att regeringen äntligen fattat att resurserna ska fördelas efter behov och inte efter schablon. Det är tur att det är val 2014 för annars hade Jan Björklund förmodligen inte skiftat ben.

Lärarnas roll och förutsättningar ska inte förringas. Jag blir kraftigt irriterad när man på vissa håll ska skapa superpedagoger med hjälp av lärarcoacher. Jag är naturligtvis inte emot att man stöttar och skapar utvecklingsmöjligheter för lärare. Men då ska det vara för alla lärare. Vi behöver inte ett antal superlärare. Vi behöver lärare som alla är super.

Vilka signaler sänder det till omvärlden när de styrande ska vaska fram superpedagoger? Vad innebär det för de pedagoger som inte får den möjligheten till stöd och kompetensutveckling? Vilken typ av pedagoger är de?

Se till att alla pedagoger dels är stolta över sin yrkesroll, dels får det stöd de förtjänar. Pedagogerna är de som har sett till att den svenska skolan ännu håller ihop, trots bedrövlig styrning från klåfingriga politiker på olika nivåer.

Har skolan någon framtid?

Sitter på Skolriksdagen i Stockholm och lyssnar på olika seminarier och föredrag där olika perspektiv på skolan exponeras.

Som på alla konferenser finns det ämnen och anföranden man kommer att minnas och vissa som man inte borde hört.

Jan Björklunds stund tillhör de senaste. Förutom de sedvanliga propåerna så lekte han nu också metod- och pedagogiklektor.

Det är två framförande sticker ut, både för sitt innehåll och sina framföranden.

Det första var gårdagens stund med Andy Hargreaves, professor, forskare, författare och inspiratör. Hans bok, Den fjärde vägen, som hans föredrag utgick ifrån, presenterar en ansvarsmodell för skolan som tilltalar mig.

Hargreaves förespråkar ett starkt lokalt inflytande över skolan som bygger på statlig styrning men som innebär frihet för den enskilda skolan. Vi måste läsa och lyssna mer på honom.

Det andra inslaget var Leo Razzak, social entreprenör, som berättade om sina livsresa från Norsborg till någon alla borde lyssna på.

Leo tydliggjorde på ett medryckande och engagerat sätt hur man kan lyckas i livets olika skeden om man "bara" möts med respekt och förståelse av förtroendeingivande vuxna. Leo och några i hans närhet fick tidigt kontakt med Anders Carlberg och Fryshuset. Passningen till skolan var "om man inte vet vem man är, hur kan man då veta vart man ska?"

För att skolan ska lyckas med det måste man slå sönder befintliga strukturer och satsa på "lärarskapet". Ingen elev kommer ihåg lokaler eller tekniska prylar, men alla kommer i håg en bra eller dålig läraren. Vilken man kommer ihåg beror på hur livet utvecklas!

Krig och hemmafruar

 

Finansminister Anders Borg varnar för en arbetslöshet på över tio procent. Som vanligt ska krafttag sättas in. Som vanligt kommer det inte att ha mer än marginell effekt.(Skånskan)

Även borgerlig media börjar nu allt mer inse svagheten med den sittande regeringen. Skånska Dagbladet försöker ge en förklaring till varför välfärden är på väg att raseras. Man menar att det behövs krig och hemmafruar för att bygga upp ett välfärdssystem som det en gång var.

När man då noterar att det nog inte är möjligt att gå tillbaka till den tiden, konstaterar man:

Det borde vara dags att släppa drömmen och bygga ett samhällssystem utifrån verkligheten. Det måste göras, men är det möjligt?

Ja, det är klart det är möjligt! Om man utgår från verkligheten är det ju inte så svårt. Låt oss börja med att byta regering. När det är gjort är det bara att börja reparera det Reinfeldtparentesen monterat ner.
Minska den okontrollerade valfriheten inom vård, omsorg och skola. Se till att skapa jobb och utbildning för de som i dag av olika skäl står utanför arbetsmarknaden genom utbildning, satsningar på entreprenörer och företagande. Ta tillbaka skattesänkningar och subventioner som endast gynnar fyllda plånböcker och redan etablerade aktörer. Se till att skattepengar används till medborgarnas bästa.

Och det är bara början.

1:a maj .. och sen?

Gårdagens manifestationer runt om i landet var som alltid en höjdare för alla oss som är engagerade i rörelsen. Det är ju vår årliga firmafest.
Med partikongressen i ryggen, många bra och kreativa satsningar, en partiledare som växer mer och mer in i den publika ledarroll han måste ta, så har förberedelserna inför firande känts stimulerande.
Men det är ändå nu som utmaningen börjar. Det är om drygt 18 månader som vi kommer att utvärderas och där vi kommer att utvärderas av svenska folket.
(S) har i nuläget medvind i opinionsläget, mycket på grund av en trött och inkompetent regering. Men glöm inte hur det såg ut för 4 år sedan!
Det är därför viktigt att vi alla nu bibehåller entusiasmen i vårt arbete. Vi måste befästa en vinnande atmosfär i partiarbetet. Vi måste ut bland folk, visa att vi brinner för vår sak och berätta våra berättelser.
Det finns inget farligare än en motståndare som känner att en förlust närmar sig. De blir desperata. och kom ihåg att motivation slår klass!

Konkurrensutsätt monarkin

En dag som denna måste man fundera över varför vi egentligen har monarki i landet.
Att det är ett påfund från en svunnen tid då den som med vapenmakt kunde hålla konkurrenter och folket i schack, känner vi alla till. Men så fungerar det inte i dag.

Anhängarna till kungahuset för bland annat fram det symbolvärde som kungafamiljen har för Sverige internationellt. Jo, men det har Zlatan, Abba, Stefan Persson och IKEA också.

Kungahusets apanage ligger i nuläget  på cirka 120 miljoner. Skattemedel som kungahuset disponerar över och där det inte finns någon insyn hur hälften av dessa pengar används.
Summan i sig är  kanske inte den stora frågan utan det är mer huruvida kungahuset per automatik ska få den positionen man har. I de flesta andra sammanhang måste man har rätt kompetens för att få ett företrädaruppdrag, inte rätt släktnamn.
Det får inte räcka med att man är allmänt folklig, delar ut ett pris på Öland varje sommar och har en gullig baby för att bli regent.

Nä, avskaffa monarkin!

Måste man ha fullmäktige?

Skriver detta under pågående kommunfullmäktigemöte i Staffanstorp. Kan direkt klargöra att jag inte är folkvald utan "bara" åhörare.

Med tanken på moderaternas egna majoritet (med stödröster) så blir det en tråkig tillställning. Förvisso är charmen med politik att man kan tolka saker på olika sätt. Men här blir det långrandigt, meningslös och en uppvisning i ...... ja, jag vet egentligen inte vad!

Visst finns det regelverk hur demokrati ska fungera och jag vill naturligtvis inte sätta dessa ur spel.
Men om vi vill återskapa intresse och förtroende från våra kommuninnevånare så måste spelreglerna också tillämpas på ett sätt som skapar intresse. Det göra inte nu!

Det är lite som att se Barcelona spela fotboll (åtminstone innan förlusten mot Bayern), man är så skickliga att det inte längre är kul att se dom.
Nu jämför jag inte moderaterna i Staffanstorps kommun med Barcelonas spelskicklighet. Utan det är mer synen på det politiska systemet. (M) behandlar fullmäktigesalen som sin egen hage.

Utmaningen ligger i att få medborgarna att se hur den politiska styrningen sker i denna kommunen.

När klubbtillhörighet avgör

Dagens besked att Djurgårdssupportrar fått klubbens manager, Magnus Pehrson, och ordförande, Tommy Jacobsson, att avgå, visar hur den svenska regeringen fungerar.
Hel plötsligt vaknar den sovande statsministern upp och uttalar sig om hur förfärligt det är. Och visst är det förfärligt, helt idiotiskt. Men inte speciellt nytt!

Under en lång följd av år har spelare och ledare på elitnivå trakasserats. Även om Janne Josefssons program, Uppdrag Granskning, inte var optimalt, pekade det på och belyste något som tyvärr är ganska vanligt i framförallt Stockholmsklubbarna - hot mot enskilda och deras familjer när de sportsliga resultaten inte motsvarar "supportrarnas" förväntningar.

Björn Erikssons utredning visar att 42 % av de ledande företrädarna i elitklubbarna blivit hotade. Detta är oacceptabelt! Eriksson lägger i sin utredning fram ett antal förslag för att börja komma till rätta med problematiken.
Det är dock naivt att tro att, även om man köper förslaget rakt upp och ner, att det är en snabb process att utrota denna idrottsliga ohyra. Det kommer att ta sin tid. Det kräver att hela civilsamhällets engagemang.

Det tråkiga är att det kanske ska behövas att stadsministerns lag ska drabbas för att något äntligen ska hända. Synd att Beatrice Ask inte är idrottsintresserad!

Ord och rubriker

Nyheten att jag skall bli ny gruppledare i BUN, barn- och utbildningsnämnden i Staffanstorp, ledde till några artiklar och reflektioner.

Vad kommunicerar egentligen olika rubriker och ord?

Sydsvenskan hade två rubrikvesioner; en på webben, en i tidningen. Webbens rubrik var "Ny gruppledare för S", medan tidningen skrev "61-åring blir ledande skolpolitiker för S".
Jag har inga problem med min eller andras ålder, men hur åldersbegreppet används så kommunicerar det inte alltid det viktigaste. Såvida Du inte har ett syfte med det! Vad Sydsvenskan och deras rubriksättare tänker kan man ju spekulera om.

I artiklarna, som i övrigt var bra, skrivs det att uppdraget är ett halvtidsjobb. Det uttrycktes av vår gruppledare i fullmäktige vid konferens för att beskriva den tidsmässiga omfattningen av uppdraget. Det uppfattas i texten som att det är en anställning.
Vi måste bli tydligare med vad vi vill ha sagt när vi pratar med omvärlden. Jag fick ett antal glada tillrop som gratulerade mig till "jobbet", vilket var kul i sig, men det var nu inte det som menades.

Dagens sista fundering kring ord och dess betydelse berör vad som sägs när vi patenterar olika förslag.
Magdalena Anderssons förslag om satsningen på skolan som presenterades i början av veckan, beskrevs i media och i vissa av våra egna kretsar som ett utspel.
För mig ger det ett felaktigt intryck. Utspel är för mig något man säger, presenterar, för att provocera, skapa reaktion.
Våra seriösa satsningar och förslag får aldrig uppfattas så. Så vi måste tänka på hur vi använder ord och rubriker!

Nu är det dags för skolan

Det är förmodligen en tillfällighet - Magdalena Andersson presenterar en skolsatsning - samma dag som jag presenteras som ny gruppledare i barn- och utbildningsnämnden i Staffanstorp.

Men samtidigt är det nog ett tecken. Skolan är den plattform som skapar förutsättningar för individen att få ett meningsfullt arbete, minska utanförskapet och känna sig delaktig i samhället.

Därför känns det som en utmaning som jag är beredd att ta på det lokala planet i en kommun som med dagens majoritet kommunicerar något helt annat.

Skolorna i Staffanstorp är bra. Personalen gör ett fantastiskt jobb utifrån de förutsättningar de ges. De problem som finns runt skolorna i kommunen ligger högre upp i hierarkin, i den politiska styrningen.

Jag ser ytterst allvarligt på de brister som Skolinspektionen påpekar i sin senaste rapport.
Skolinspektionen pekar bland annat på allvarliga brister i det systematiska kvalitetsarbetet. Detta exemplifieras framförallt i cirkusen kring sammanslagningen av Bråhögs- och Centralskolan, där alla kommit i kläm.

Systembrister visar sig även när det gäller att skapa jämlika förutsättningar för svaga grupper samt mellan pojkar och flickor.

Och sen är det viktigt att understryka att det alltid ska finns kommunala alternativ som matchar efterfrågan inom skolområdet.

OK, då kör vi!

Media: Sydsvenskan

Eslövs trappa

Rom har Spanska trappan. Eslöv har Stenssons trappa, åtminstone ett tag till.

I en lokalt förankrad fråga accentueras något som "vanligt folk" har svårt att förstå - hur fungerar demokratin egentligen?

När beslutet ska fattas i Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden om trappans rivning eller ej, bytts en ledamot ut för att säkerställa partiernas vilja, rivning. Den enskilde ledamotens röst är inte längre godtagbar och giltig.

Till saken hör att den utbytte ledamoten egentligen var för en rivning men ville bara veta vad som skulle komma efter trappan innan han röstade för rivningen.

Jag har naturligtvis respekt för att man ska vara lojal mot det parti som man representerar, men partipiskans kraft måste hanteras smartare är vad som verkar fallet här. Alla dom invånare som skrivit på listor mot rivningen har säkert fått ett minskat förtroende för hur politikerna sköter sina uppdrag. Alla andra undrar hur det egentligen går till i politiken.

I en tid där det redan är svårt att få folk att engagera sig politiskt är det oerhört viktigt att etablerade partier hanterar förtroendefrågorna på ett korrekt sätt. Annars öppnas dörrarna för enfrågepartier och ytterlighetsivrare som ingen vill ha att gör med.

Redan i årets föreställning av Eslövsrevyn fanns en scen som parodierade de styrande. De duktiga revymakarna har redan fått material till nästa års föreställning!

Skånska Dagbladet: http://bit.ly/Vxj9Xb

Är det möjligt att förändra?

Finns det någon skillnad mellan att vara engagerad i olika ideella föreningar och möjligheten att förändra? Tyvärr är jag mycket pessimistisk till möjligheten att skapa varaktig förändring!
Människor engagerar sig för att man är intresserad av föreningens huvudsakliga syfte, inte dess organisatoriska förändring. Syftet kan vara idrott, kultur eller samhällsutveckling. Mängden som engagerar sig för att skapa förutsättningar för att genomföra syftet är minimalt. Drivkraften är inte det inre förändringsarbetet utan den yttre eller egna drivkraften.

I mitt politiska engagemang är jag därför pessimistisk. Ju större och mer etablerad ett parti är desto mindre är sannolikheten att avgörande förändringar kommer till stånd.
Ledarskapets betydelse för förändring är avgörande.
Med tanke på mitt sena intåg i politiken tror jag inte att jag kommer att få se någon betydande förändring på nivåer över den där jag befinner mig, under min återstående tid.
Självklart hoppas jag att jag har fel!

Den klagande handeln

Igår var jag på ett seminarium i Staffanstorp. ”Den lilla ortens handel” var temat. Föreläsare var Svenska Handels utvecklingschef Magnus Kroon.

Kroons huvuduppgift var att försöka entusiasmera handlarna i kommunen och få dom att se möjligheter i stället för svårigheter. Självklart var det en partsinlaga men det var några intressanta fakta som han presenterade.

 

• Detaljhandeln i Sverige har haft en årlig tillväxt 16 år i rad!
• Detaljhandeln omsatte 2011 633 miljarder kronor, varav 32 miljarder kom från e-handeln.
• Varje svenska handlar för 60 640;-/person/år (2011). 1970 var det 46 000;-. Detta är ”raka” statistiska siffror utan hänsyn till demografiska faktorer. I Staffanstorp ska den siffran multipliceras med 1,13 p g a kommunens sociala struktur.
• Av den totala svenska ekonomin hamnar 32 % (2011) i detaljhandeln. 1970 var det 47 %.
• 63 % av hushållen i Stockholm/Göteborg/Malmö är singelhushåll.
• 500 000 svenskar jobbar i detaljhandelrelaterade verksamheter.
• 11 % av handelns omsättning sker i december månad.

 

Dessa siffror är intressanta om man är verksam inom handeln men också om man ska attraherar väljare.

Kroon delgav också Svensk Handels uppfattning om framtida trender inom området. Jag återkommer om det.