2 oktober 2015

Delandets dilemma och delaktighet.

Det är väldigt länge sedan jag bloggade. Bloggar är väl inte lika inne som det var för ett par år sedan. Nu är det Facebook, Instagram, Twitter och en massa andra digitala plattformar som gäller. På gott och ont!

Facebook tycker jag har mest blivit en social sörja där likasinnade utgjuter sin ilska över dom som har andra åsikter, delar obskyra länkar om i princip allting eller dränker vänner med allehanda sociala inlägg.

Instagram, Twitter och liknande tjänster är på väg att leda oss in i kvällsjournalistikens fälla. Korta onyanserade inlägg som tycker något utan att ge en djupare bakgrund. I bästa fall finns det ibland länkar till mer djuplodande information. I värsta fall tillbaka till Facebook!

I dag var jag på begravning. En kusin till hustrun begravdes. Eller egentligen var det en minnes-/avskedsstund i ett kapell.
När jag satt där och lyssnade/deltog flög tankarna runt. Tankar som jag tänker skriva om i nästa blogginlägg. För det kommer att bli ett sådant ganska snart.
Jag insåg då klart hur fragmenterat vi många gånger kommunicerar i dagens samhälle. Detta kommunikationssätt förstärker den ytlighet och dumhet som förpestar vårt samhälle i de utmaningar som yttervärlden prackar på oss.

Hade främlingsfientligheten, Sverigedemokraterna, klasskillnader, utanförskap av olika slag och liknande fenomen existerat om vi hade sett varandra som individer och inte som alias med ett digitalt konto? Jag tror inte det!
Bookmark and Share