Rollprestationerna, som gör av de kvinnliga huvudpersonerna Sofia Helin resp Claire Danes, har med rätta hyllats runt om i världen.
Det som, förutom de spännande intrigerna, fångar tittaren är rollfigurernas personligheter. Båda har, förutom sitt skarpsinne, psykisk funktionsstörningar som blir en del som fascinerar tittarna.
Vad jag funderar över är att ingen, vad jag sett, diskuterar det faktum att de kvinnliga huvudpersonerna båda har sina diagnoser. Och att de får behålla sina utsatta jobb, trots de svårigheter nedsättningarna innebär för dom.
Det är förvisso film, men jag kan inte komma på att någon manlig huvudrollskaraktär "begåvats" med just dessa särdrag. Åtminstone inte i denna typ av genre utan då är det som psykopater och lustmördare eller nördar i komediserier man syns.
Hur hade vi reagerat om Saga och Carrie varit män? Har vi lättare att ta till oss att kvinnor är bipolära hjältar och fascineras av deras egenheter än att de manilga attributen ska visa på svagheter som inte omfattas av de gängse normerna?
Jag tror det!
Jag gillar i varje fall Saga och Carrie mer än Gunvald Larsson och Kurt Wallander!
